Soffans ord

2006-03-19T11:22:00.000-08:00

Hej! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag försummat bloggen, men det har varit rejält hektiskt och stressigt på sistone. Har haft fullt upp med inskolningar och oroliga föräldrar, projekt och möten. Inköp och beställningar, planering inför hösten osv. Puh! Man glömmer alltid bort hur mycket som ska fixas i början av en termin. Men nu har det börjat lugna ner sig. Lagom till påsk kanske man ska ta och börja leva igen...

Påsk, förresten. Jag anser att man faktiskt inte behöver påskpyssla med barnen. De större barnen ska ju självklart kunna prata om påsken och andra traditioner, och berätta hur de firar och få göra kycklingar och påskkort om de vill. Men jag tycker INTE att man måste sitta med fjädrar, gult papper, flirtkulor och lim tillsammans och göra exakt likadana kycklingar att ställa på en hylla. Där det enda som skiljer de åt är barnens namn som står under... Och definitivt inte barnen på min avdelning, som är ett-två år... det finns inte ett behov av pyssel som barnen föds med, som kommer helt naturligt så fort det börjar närma sig en högtid.

2006-02-23T12:07:00.000-08:00

Några frågor till er föräldrar igen:

Vad anser ni om...

- pedagoger som står och pratar med varandra på gården?
- pedagoger som står och dricker kaffe när ni kommer?
- pedagoger som ställer privata frågor?
- pedagoger som inte vill prata om sitt privatliv?
- pedagoger som inte har något speciellt att säga om ert barn på eftermiddagen?
- pedagoger som pratar till ert barn istället för till er?

Allt detta har idag varit uppe till diskussion på vårat personalmöte. Vore kul att höra vad ni tycker!

2006-02-07T10:13:00.000-08:00

Jag har en fråga till er föräldrar som har barn på förskolan. Vad tycker/ tyckte ni om inskolningen? Hur känns det om barnet gråter när ni går? Hur svårt/lätt är det att lita på att pedagogerna gör det som är bäst för ert barn?
Jag har haft många inskolningar, och jag funderar på detta varje gång. Föräldrar är faktiskt överlag väldigt duktiga på att hålla god min så länge de är hos oss...

Och ni som inte ännu har barn på förskolan, men kanske kommer att ha det senare... Vad har ni för förväntningar på pedagogerna, vad vill ni att barnet ska få ut av att vara hos oss?

Diskutera vidare, lämna åsikter och frågor, kommentarer och uppmaningar. Ris och ros! Hej hej!

2006-02-03T10:25:00.000-08:00

Hej igen! Jag har varit frånvarande ett tag, i brist på inspiration men sen tänkte jag att en blogg behöver faktiskt inte alltid ha något speciellt att säga... Så nu är jag tillbaka!

Jag har haft lönesamtal idag, och jag fick högst betyg av alla! jippi! Det betyder nu inte att jag får högst löneförhöjning eftersom det finns ett utjämningssystem som gör så att de som har mer lön får mindre höjning än de som har lägre lön idag. Konstigt det där... Egentligen borde man kanske bli slö och inte göra mer än man måste, men det går ju inte! Jag skulle inte stå ut, jobbet skulle bli tråkigt och jag skulle må dåligt.
Just nu är det så bra på mitt jobb. Barnen är helt fantastiska just nu, jag vet inte vad som flugit i dem... En del föräldrar är väl jobbiga som vanligt men när barnen är så bra så är det ok ändå. Det är ju ändå barnen man spenderar all tid med. Och sina kollegor förstås.

Nu ska jag sluta, det är dags att laga middag och sen ska jag träffa lite vänner.
Ni får hemskt gärna ställa frågor till mig, det skulle vara jätteroligt att bli nån sorts "Fråga Soffan".

2006-01-03T01:21:00.000-08:00

Inte lika trevliga saker jag tyvärr kommer att göra:

- Säga "han har gått ifrån oss" när barnet frågar var pappa är. Så gjorde min pappa (om mamma), och jag märker redan att jag börjat göra det med barnen på jobbet... Men jag försöker hålla mig ifrån det.
- Inte orka lyssna när barnet är i tre-fyra års åldern och bara pratar, pratar, pratar. och frågar varför då? varför då? varför då? Hela tiden. Jag vet, har tyvärr varit i den situationen alltför många gånger. Fast om man har haft 15 treåringar samtidigt borde väl inte en vara några problem... eller?
- Låta barnet titta påfilm på morgonen när jag vill sova.
- Köpa barnmat på burk.

En sak jag absolut inte kommer göra är att bara prata om bebisen när den är ny. Jag har en del vänner som har barn. Några tycker jag fortfarande är trevliga, det är de som, självklart, pratar om sitt barn och berättar saker. Men samtidigt minns att det finns en hel värld och den har inte slutat existera pga deras barn. De jag inte tycker är så trevliga är de som pratar OAVBRUTET om sitt barn, oh han är så duktig han kan redan gå fast han bara är tio månader, oh de säger på bvc att emil är särskilt duktig för han kan vinka redan, och så är han lång, och på dagis säger de att han är deras lilla ängel för han gör aldrig nåt dumt, och alla som kommer hem till oss, de får man ju aldrig prata med för emil är ju så mammig och blablablablablabla. Emil är den tråkigaste unge jag har träffat kan jag säga, han kan inte göra ett skvatt utan att mamma är med HELA tiden, och nu är han tre år. Hur han klarar sig på förskolan är ett stort mysterium.

Vad kul det är att ni lämnar kommentarer!! fortsätt med det, det är roligt att höra era åsikter.

PS. Jag är alltså INTE gravid, jag fick bara lust att göra en liten lista. DS.

2005-12-30T02:35:00.000-08:00

Saker jag inte ska göra om/när jag blir mamma:

- säga "nu går jag!" om inte barnet vill följa med en hem. Jag vet att alla föräldrar tror att jag visst kommer göra det när jag väl får barn, men det här sitter så djupt rotat så jag tror faktiskt att jag kommer hålla mig ifrån det. Man kan ALDRIG vinna en konflikt på det sättet, det enda man visar är att barnet bestämmer, eftersom man ändå inte går.
- säga "men du måste gå på dagis för mamma MÅSTE jobba nu, jag MÅSTE gå nu sluta vara så jobbig, jag MÅSTE MÅSTE gå till tråkiga jobbet för annars blir mammas chef sur." Visst, det kan ju stämma men det verkar som att mamma behöver skaffa ett nytt jobb och sluta skylla på chefen för att man inte trivs. Jag avskyr när föräldrar för över sin egen stress på barnen och säger att det är de som är jobbiga när problemet ligger hos en sönderstressad förälder som inte trivs med sin situation.
- låta barnen vara på förskolan om de har kräkts, haft feber, hostat etc hela natten. Eftersom jag verkligen vet hur det blir för barnen under dagen.
- säga "jag kan komma om en timme, har möte just nu" om de ringer från förskolan och barnet behöver hämtas.
- låta barnet sjunga högt på bussen (eftersom mitt barn är så himla gulligt till skillnad från andra jobbiga barn som är alldeles för högljudda).

Saker jag kommer att göra:

-fråga hela tiden på förskolan "varför gör ni så?", gud vad de kommer att hata mig...
- läsa lappar och dokumentationer.
- prata med VANLIG röst med mitt barn (det värsta som finns är när föräldrar blir helt annorlunda så fort de pratar med sina barn, även om barnet är typ fem år använder de bebisröst)
- Vara utomhus på helgerna (eftersom jag ser en otrolig skillnad på de barn som bara sitter inne och tittar på tv och de som är ute och gör saker med sina familjer)

Fortsättning följer...

2005-12-17T11:09:00.000-08:00

Hej! Jag fick en sån underbar komplimang från en mamma igår. Hon sa att vi gjorde ett fantastiskt arbete, och att det är så roligt att hon känner igen sin son på pricken i det jag berättar. Hon var lite orolig att han inte skulle vara likadan på förskolan som han är hemma, men när vi hade utvecklingssamtal igår blev hon otroligt glad och lättad att han vågar vara sig själv. Hon sa att hon känner sig jättetrygg varje dag när hon går till jobbet och vet att han är hos oss hela dagen, och att han bara är glad när han berättar saker från förskolan hemma.

Till alla föräldrar, detta är bland det bästa man kan få höra från er! Om ni tycker att pedagogerna gör ett bra jobb, säg det! Det är en klyscha, men vi får bara höra när det är något som är fel (en strumpa är borta, vi ringer och stör i jobbet, vi har inte tillräckligt mycket julpyssel osv) och det är så otroligt roligt att höra någon säga att vi gör ett bra jobb!

PS. Fastän jag skrivit så mycket argt om föräldrar på bloggen så är det såklart bara en bråkdel av allt som händer, det sker jättemycket bra och dåligt varje dag. Jag ger föräldrar sådan här positiv feedback så fort jag kan för jag vet att det behövs. DS.

2005-12-09T11:56:00.000-08:00

Jaha, nu har december börjat och det märks redan på bloggen... Har inte kunnat skriva eftersom det är så mycket på jobbet nu. Man känner sig lite utarbetad. Jag och mina kollegor har börjat med en ny grej. Så fort vi snytit ett barn lägger vi näsduken i jackfickan (om vi är ute), eller i barnets låda (om vi är inne). Sen kan föräldrarna se hur ofta vi snyter barnen. Det är så fult gjort av vissa föräldrar. De snyter barnen helt rena precis innan de stiger innanför dörren, sen lämnar de barnet (vilket tar ca en minut) och när de gått igen tar det väl tio sekunder så rinner snoret igen. Man är inte frisk när man behöver snytas varannan minut!!! Tänk själva om ni behöver snytas hela tiden, anser ni er vara fullt friska och redo för en dags fartfyllda aktiviteter på en förskola då? Barnen behöver vila. De går runt och är ledsna och hängiga och orkar inte med. Det måste vara jättejobbigt att vara ett och ett halvt år och inte förstå vad det är som är fel, bara att alla andra orkar med men inte man själv. Och sen kan de inte somna på vilan för att de är för snoriga, och då blir de förstås ännu tröttare på eftermiddagen. Man vet inte vad man ska göra.

2005-11-28T19:07:00.000-08:00

Förskolans roll i samhället är lite oklar tror jag. Jag vet inte vad vi förväntas göra egentligen. Det är speciellt att man har så pass nära kontakt med så många olika familjer, som alla har sitt sätt att tänka, och ibland flera olika viljor inom familjen. Det är ganska svårt ibland att förklara att det är 16 barn här (på avdelningen), vi kan inte göra specialbehandlingar för just ditt barn. Självklart försöker man alltid vara så flexibel som möjligt, man böjer sig så långt det bara går men det duger liksom inte alltid. Jag vet inte, det är svårt. Känns som att föräldrarna har en förväntan på en, kollegorna en annan, högre chefer en tredje, kommunalpolitiker en fjärde, ministern en femte och svenska folket en sjätte uppfattning om hur man ska vara, och vad som förväntas av oss. Barnen förväntar det de får. Tyvärr i vissa fall, bra i vissa fall. Barnen är mycket mer nöjda än föräldrarna. Hur det än ser ut på förskolan. Jag har jobbat på förskolor där vi hade en väldig ruljans på personalen, varje termin slutade tre-fyra stycken. Utan undantag. Barnen vande sig snabbt, och fick på det här sättet träning i att lära känna nya människor, och få med dem i gemenskapen. Föräldrarna var ledsna, arga och besvikna. Trodde att barnen skulle fara fruktansvärt illa, fast det egentligen var föräldrarna som tyckte det blev jobbigt med nya ansikten att lära känna hela tiden. Nu arbetar jag på ett ställe där folk har arbetat i hundra år, och skulle inte vilja påstå att det är varken bättre eller sämre. Och det är lika mycket klagomål från föräldrarna.

2005-11-20T14:44:00.000-08:00

Usch vad ledsen jag blir när jag hör på folks syn på förskolan. Jag menar, Anna Wahlgren... jag vet inte vad jag ska säga. Blir helt tom när jag hör sån respektlöshet för mitt och många andras jobb. Allt som alla förskolepedagoger kämpar och sliter så för, hur kan man kritisera det så starkt? Jag kritiserar inte ditt val att vara hemma med dina barn, men statistiken visar klart och tydligt att barn som gått i förskolan ligger långt före de som inte gjort det när det är dags att börja i skolan. Jag tror att det är bättre för de flesta barn att gå i förskolan än att inte göra det. Men jag kan ju inte svära på det. I fredags var jag på en heldagsutbildning om små barn och projekt (i förskolan) och det var så himla intressant. Jag satt där och tänkte, om du hade sett det här Anna Wahlgren, om du hade sett hur många som är så egnagerade, intresserade och insatta. så många nyfikna, som finner sådan glädje i barnen. Om du hade sett hur många det finns som tar sitt arbete på så stort allvar, som ser sitt arbete som viktigt och som alltid, ALLTID är på barnens sida. Det som står i kvällstidningar är krigsrubriker. Om jag hör att ett barn blivit slaget av sin mamma, anser jag då att inga mammor borde få ha vårdnaden om sina barn? Om ett barn blir våldtaget av sin pappa, anser jag då att alla pappor borde förbjudas, att alla barn i sverige borde vara på förskolan dygnet runt?? NEJ. Barnen behöver både och; omvårdnad, kärlek och uppfostran av sina föräldrar, nya utmaningar, socialt samspel och självkänsla från förskolan. Starta inte ett krig mellan förskolan och föräldrar, det är det ingen som tjänar på. Tack för mig.

2005-11-15T17:34:00.000-08:00

Idag fick jag kommentaren som tar alla priser från en pappa på jobbet... Man vet ju inte om man ska skratta eller gråta. Vi ritar "månadsteckningar" på vår förskola, en gång i månaden får barnen rita en gubbe eller något annat de väljer själva. Så småningom, när de blir äldre får de rita sitt självporträtt en gång i månaden. Iallafall, Kalle (fiktivt namn), 1 år och sju månader ritade med tuschpenna. Han valde en rosa tuschpenna. När jag visade pappan teckningen sa han (PÅ FULLASTE ALLVAR): "Har han valt rosa själv? Oj då, Kalle. (ÄKTA BEKYMRAD MIN) Du kanske blir homosexuell! Tror du att han är homosexuell? (till mig) Vi har inga homosexuella i vår släkt! (PANIK I RÖSTEN)" Jag blev helt ställd. Hade god lust att säga nåt som: "Nu när du säger det, han klär ofta ut sig i våra prinsessklänningar och kör runt dockorna i vagnen..." Okej, såhär puckade brukar inte föräldrar vara. Jag ska inte vara för hård mot er alla andra. Men erkänn att det var bland de konstigaste saker man kan säga.

2005-11-13T10:25:00.000-08:00

OJ! Vad glad jag blir att någon läser bloggen, och att ni håller med..! Ibland känns det som att man är den enda som kämpar för det här, men samtidigt vet man att vi är många. Det är svårt att försöka ändra på andras sätt att se saker, man kan ju inte riktigt banka in vettet i skallen på dem. Men vad ska man göra? Jag sitter vid frukosten (vi har gemensam frukost för alla avdelningar) varje gång och demonstrativt ger barnen smöret så att de kan ta själva, säger till dem att om de vill ha smörgåsarna får de be den som sitter närmast osv. Men likväl, när det blir någon av de andra pedagogerna som ska "hjälpa till" brer de smörgåsarna, lägger upp gröt (ett STORT lass) åt barnen, springer runt som nån piga med karotter och brödkorgar. De borde ju se att det går när jag gör det, de borde ju känna att vad kul att de kan! Eller? Skulle vara jättekul om någon med annan åsikt läste bloggen och gav en annan sida av saken, jag kan bli lite trångsynt ibland. :-) Tack för responsen!

2005-11-12T10:14:00.000-08:00

Problemet idag är att förskolan har en annan pedagogisk inriktning än skolan... Man spenderar fem år med att få välja själv vad och hur man vill lära sig, när man vill göra olika saker och blir berömd för sina intressen, hur små eller stora de än är (detta är alltså i en bra förskola, det är tyvärr inte såhär överallt). Sen kommer man till ett klassrum, ska sitta och jobba efter ett schema som säger att först ska vi ha matte, sen svenska, sen idrott, sen oä, och så kanske roliga timmen. Oavsett vad man är intresserad av. Det blir konstigt nånstans. Ganska ofta känns det som att man utvecklas tillsammans med barnen, ser till så att de uppmuntras att tänka själva, ifrågasätta, intressera sig för detaljer, men för vad? Det kommer att tas ifrån dem. Jag som arbetar med barn i åldern 1-2 år ser detta ske redan inom ramen för förskolan. På vår avdelning får alla barn prova att klä på och av sig själva, bre sina egna smörgåsar, ta mat själva etc. När de kommer upp på femårsavdelningen börjar personalen bre deras smörgåsar, lägga upp maten åt dem, sätta på dem kläderna osv. Argumentet är att "det går snabbare då". Vad har ni bråttom till??? Det är inte ok, det måste finnas gemensamma tankar och tillvägagångssätt på hela förskolan, annars händer ingenting. Barn klarar så mycket mer än man tror, låt dem pröva och förundras över deras kompetens!

2005-11-11T22:13:00.000-08:00

Hej! Äntligen lite vettigt från media! Tack, Britta Svensson på expressen, det är precis sånt här vi behöver höra. Och TACK för att du (nästan) håller dig ifrån att använda ordet dagis...
Se en bra krönika på http://expressen.se/index.jsp?a=468873

2005-11-07T19:36:00.000-08:00

Vad ska man göra med barn som knuffas och biter, slår och sparkar, trampar på sina kompisar när de ligger ner osv..? Vad tycker föräldrar att vi ska göra? Barnen är 1-3 år och något eller några beter sig såhär. Jag har idag blivit helt förstummad. En pojke, världens gulligaste och gladaste men som ibland kan knuffas eller slåss eller bitas, när han inte får som han vill eller vill ta kontakt med andra barn (han har inte språket än). Varje gång det händer säger vi tydligt ifrån och visar honom hur man kan göra istället för att få kontakt, och för att kunna leka med de andra barnen på ett konstruktivt sätt. Om så krävs lyfter vi honom ifrån situationen, det gör vi alltid med barn om något barn riskerar att skadas el dyl. Idag när han hade suttit ovanpå ett annat barn och slagit det barnets huvud i marken tog vi honom åt sidan, lät honom sitta på en bänk medan vi tog hand om barnet som gjort sig illa. Då kom hans mamma... Oj oj vilken utskällning min kollega fick, man kan inte sätta så små barn på en bänk, det är helt fel, han har inte gjort nånting, det är eran tillsyn det är fel på bla bla bla. Ursäkta mig supermorsan, men om du vill ha bättre barnpassning och "tillsyn" kanske du ska bli hemmafru och stanna hemma med dina små. KONFLIKTER HÄNDER: Varje dag, varje timme händer något, i nästan alla situationer. Det är från konflikter barnen lär sig att bli sociala, att få kompisar, de lär sig regler i leken och värderingar. De främsta argumenten för att barnen ska gå på förskola. Vill ni inte att barnen ska utveckla dessa sidor, håll dem hemma!

2005-11-04T00:33:00.000-08:00

Vad konstigt det är att i media får man visst skylla på "dagis" (förskolan) hur mycket man vill. Allt som är dåligt i samhället kan vi skylla på "dagis" och "dagispersonal" och det börjar bli tröttsamt. Jag har två helt färska exempel: Först var det stora uppslag i tidningarna. KVINNORS STRESS!! stod det. Kvinnor är mycket mycket mer stressade nu för tiden, och stressen börjar när jobbet slutar och man ska hinna med allt annat. Det här kan även jag känna igen, så jag tycker att det var en intressant artikel. Men sen står det att "den största stressen infinner sig när kvinnan ska hämta barnen på dagis (FÖRSKOLAN!!) , hon måste hinna i tid och blir superstressad över tanken på att dagispersonalen (FÖRSKOLEPEDAGOGERNA!) står och väntar med hennes barn på att hon ska komma." Jaha, så det är alltså förskolepedagogernas fel att föräldrarna bestämt att barnet kan gå hem klockan fyra men sen inte kan hålla det? Det är förskolans fel att föräldrarna känner att märkeskläder och dyra leksaker är viktigare än tid med barnen och därför är "tvungna" att jobba heltid och mer därtill? Det är förstås vi på förskolan som ringer till föräldrarnas chefer och tycker att de ABSOLUT inte ska få gå ner i tid, att de ABSOLUT inte ska kunna vara hemma för Vård Av Barn...?? Jag är trött på alla undanflykter, ni har bestämt er för att skaffa barn, för att bli föräldrar. Ni får ta ansvaret!! Jag är trött på att alltid höra saker som "ja, jag kan inte vara ledig, han måste komma fast han är snorig och febrig, han kan väl ligga och ta det lugnt" NEJ NEJ NEJ!!!!!!!! Man stångar sig blodig och tjatar och säger och skriver lappar och diskuterar. SKÄRPNING!!!!!!
Och sen såg jag TV-programmet Baby boom. Där sa en barnläkare apropå barns fetma att man borde ta bort födelsedagskalas på "dagis" (FÖRSKOLAN!) med glass och kakor. Att om man är pedagog (WOW!) på dagis (Suck!!) borde man kkunna hitta på något annat sätt att fira barnens födelsedagar. HALLÅ!!!! Tror ni allvarligt talat att om föräldrarna inte ville ha kalas skulle vi ändå hålla på? Det är ju skrattretande. Den här diskussionen har varit uppe på ett antal föräldramöten, på de förskolor jag har jobbat på och det har sällan varit en enda förälder som tycker som vi, dvs att vi ska minska sockret på förskolan och sluta med kalasen. En gång var det en mamma som blev otroligt upprörd över att vi tog upp frågan och högljutt försvarade barnens rätt att äta socker och "få vara barn". Jag kan säga, att det är de som är föräldrarna och de som själva bestämmer vad barnen ska stoppa i sig. Vi kan inte göra det valet. Återigen; det är NI som har bestämt er för att skaffa barn, NI får ta ansvaret!!

2005-10-26T09:30:00.000-07:00

Vet ni vad jag kommer att bli superbra på om jag någon gång blir förälder? Att se lappar som sitter uppe på förskolan!! Varje gång det är dag före röd dag arbetar kommunalt anställda i den kommun där jag jobbar halvdag. Detta händer alltså ett antal gånger om året, och nästa vecka är det dags igen. Vi har därför satt upp en lapp där föräldrarna ska skriva om de kommer eller inte och vilka tider. Lappen sitter bredvid schemat (som föräldrarna ska fylla i varje dag, ännu en sak som många verkar helt ignorera), alltså borde den vara svår att missa. Den är fylld med stora röda bokstäver (OBS!OBS!OBS!) och där står allt man behöver veta. Vi har även skrivit på tavlan bredvid med stora bokstäver TITTA PÅ LAPPEN!!!!! och så har vi en tredje påminnelse på dagboken vi skriver varje dag. Allt detta har suttit uppe i en vecka. Än så länge har tre(!) föräldrar skrivit upp er. Vad är det för fel på er???? Varför går ni med skygglappar så fort ni kommer in på förskolan? Ni missar så himla himla mycket om ni inte tittar på anslagstavlor och väggar, det finns mycket info och dokumentationer där ni kan se vad barnen gör. Snälla, ta två minuter extra att se er omkring nästa gång, och ni får så mycket tillbaka. Glada pedagoger tex.

2005-10-20T08:50:00.000-07:00

Har en stressig vecka. Massor att göra, knappt nån tid att göra det på.

Men måste ändå skriva om fotograferingen idag... Hallå??? Föräldrar?? Fotografen kommer en dag om året och alla blir helt galna. Mammor och pappor som annars är hur bra och vettiga som helst vill plötsligt att deras barn ska komma fast de har 39 graders feber och halsfluss. De vill att de ska sitta fint och still och le in i kameran, gör de inte det är hela året förstört. De vill att de ska ha särskilda kläder som ABSOLUT inte får bli smutsiga, pärlhalsband, slips, kostym... you name it. De vill att de ska ha rosiga kinder och glitter i ögonen. Inför en vilt främmande fotograf. Hallå??? Och det är alltså ett och ett halvt år gamla barn vi pratar om!!!!

Behöver väl inte ens tillägga att det här var den enda dagen på hela året då samtliga barn kom i tid.
Suck. Känns som att för att få respekt skulle man ha blivit fotograf istället.

2005-10-16T09:34:00.000-07:00

Då var helgen slut igen. Jag har inte gjort nåt spännande och imorn är det måndag. Men veckorna går iallafall fort nu, tyvärr är det samma sak med helgerna... Usch, snart är det min hatmånad december. Det är helt outhärdligt att jobba på en förskola i december. Det är lucia och adventmys och julpyssel och kalender och allt man kan komma på. Själv tycker jag att det är hur jobbigt som helst, går inte ihop med pedagogiken utan blir liksom en kvarleva från förr. Bara för att man SKA fira. Det är ju ändå barnens högtid... bla, bla, bla. Känns endast som en börda tycker jag. Men de flesta av mina kollegor verkar tycka att det är mysigt och kul så jag måste väl böja mig för majoriteten. Man kan väl stå ut några veckor.

2005-10-15T11:32:00.000-07:00

Okej, det finns en sak jag vill klargöra. Det är år 2005 och daghemmen existerar inte i Sverige. Det finns inga kommunala daghem längre. Det FINNS INGET DAGIS i Sverige! Snälla, kan ni sluta säga dagis! Det heter FÖRSKOLA. Okej???
Daghem= substitut för hemmet. Ett ställe där det ska vara så hemlika förhållanden som vanligt. Höga stolar och bord, allt placerat högt upp förutom ett par leksaker som barnen kan få ta sönder. De vuxna bestämmer, barnen kan leka med varandra. Vuxna är omvårdande och dricker kaffe.
Förskola= Utgår från barnens intressen och vad de behöver för att utmanas. Eftersom det inte är vårat hem behöver vi inte utsmyckningar och saker som finns till för att vi vuxna ska tycka att det är fint (Krukväxter, gardiner, "vackra tavlor" osv). Vi finns till för barnen och för att tillsammans med dem hela tiden upptäcka och lära oss nya saker. Vi finns där för att tillsammans med dem hitta nya vägar att gå. Vi utforskar med dem , hela tiden, varje dag. Vi ger dem inte färdiga svar och har inte heller de på lager. De svar vi sitter med är våra egna tolkningar, vuxensvar och barnen behöver inte vuxensvar. Vi hjälper barnen att hela tiden pröva nya saker, att lära sig något varje dag. Att se att man kan, att känna lycka och stolthet när man klarat något nytt. Då kan man inte förvara allt man kan lära sig något av högt upp, på ställen där bara vi vuxna når det. Då kan man inte hela tiden hjälpa barnen på med kläderna, de klarar det själva! Vi ser till vad barnen kan och utgår från det i vår verksamhet! Är de bara intresserade av att leka tigrar och inte alls av att lära sig om båtar, som vi hade tänkt, då struntar vi i båtarna och gör ett projekt om tigrar. Vad man kan lära sig tillsammans med barnen! Gud vad jag har mycket ovärderlig kunskap om tigrar nu. Visste du t ex att tigrarnas klor växer med rekordfart, att de ständigt måste vässas mot trädstammar?

2005-10-14T17:37:00.000-07:00

Hej!
Det är jag som är Soffan. Och det här är mina ord...
Hmmm. Nu vet jag inte riktigt vad den här bloggen ska handla om men något ska väl komma på pränt ändå. Jag arbetar på en förskola och är grymt trött på hur en del föräldrar fungerar. Så det kan bli det jag skriver om. Jag kommer nog överhuvudtaget skriva om sånt jag blir irriterad och sned på. Eller bara funderar på lite extra. Ja ja, nu ska jag gå och laga mat! Äntligen helg!